Senaste inläggen

Av Namn H - Måndag 17 juni 00:45

..det verkar vara förbjudet att ha känslor numera. Vart är vi på väg?

Ska alla bli avstängda robotar eller är det bara ok för kända personer att ha känslor för vi andra som är vanliga döda, vi ska ta lyckopiller och anses som deprimerade om vi har översvallande känslor och tycker saker? Varför ger sig människor på dom som är av samma sort? Varför gör man onda saker mot sina medmänniskor istället för mot dom som faktiskt orsakat deras lidande, nämligen politiska beslut och makthavare...varför?

ANNONS
Av Namn H - Lördag 15 juni 23:59

...vad är det som gör att jag känner mig låst i huvudet och inte kommer framåt och kan ta beslut om vart jag är på väg? Som om det finns något som håller mig tillbaka. Det känns som men bromskloss, en fotboja, en osynlig hand som trycker ner mig mot marken och fjättrat fast mig i marken. Det känns som om jag inte har någon glädje längre, som om andra inte ser mig, som om jag inte existerar....




ANNONS
Av Namn H - Tisdag 11 juni 03:17

...dessa ord ekar fortf högt i mitt huvud. Dessa ord som min biologiska far skrek åt mig när han stod framför mig med en stor kökskniv och skulle döda mig...."Du är inte älskad av någon i familjen..."

Av Namn H - Tisdag 11 juni 03:04

Nu är jag sjukskriven för utmattningsdepression.  Min familj och vänner som jag hjälpt så mycket i mitt liv finns inte där för mig....och jag är ensam. Har känt mig ensam största delen av mitt liv. Har varit deprimerad stora delar av mitt liv faktiskt, gått iväg, gråtit för mig själv och inte trott att jag duger för någon. Min mamma och mina syskon har alla familjer och vänner och ser så lyckliga ut, men inte jag.  Jag som mellansyskon valde en jobbkarriär. Där fick jag beröm och uppskattning i alla former, hög lön och arbetsresor. Där kände jag mig sedd, men med min familj så har jag aldrig känt så. Det enda i mitt liv som varit värt att vara kvar i livet för är min underbara son och nu också hans dotter :)

Sedan han flyttade ihop med sin tjej och skapade sitt liv så har det blivit värre för mig. Sitter mest hemma för mig själv och gråter, sover dåligt och orkar inte göra särskilt mycket. Jag har nog aldrig känt mig älskad om jag ska vara helt ärlig....kanske orkar jag prata en dag, kanske det finns en vän för mig också, någon som orkar stötta mig och lyssna på min gråt, min sorg och mina tunga och riktigt svarta tankar....känner mig mest likgiltig, eller ledsen och gråter.

Det sägs att tårar ersätter ord som hjärtat inte kan säga.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<<
Juni 2019
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ heartoftears med Blogkeen
Följ heartoftears med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se